Jorden är det översta lagret av litosfären, där atmosfären, hydrosfären och biosfären tränger igenom, blandas och påverkar varandra. Jorden skapades av utgångsstenen under påverkan av faktorerna klimat, vegetation, relief, vatten, djur och människor. Under årmiljonerna har det skapats olika lager och utvecklingstillstånd genom jordbildande processer.
Olika jordtyper uppvisar samma karaktäristiska uppbyggnad i lager. Exempelvis brunjorden. De här typerna har olika kännetecken och specifikationer. Därav går det att dra slutsatser om hur de har skapats och identifiera speciella karaktäristiker som måste beaktas inom växtodling och växtskydd.
Med jordart menas sammansättningen av de mineraliska partiklarnas kornstorlek. De indelas i grovjord med en kornstorlek över 2 mm som bildar jordskelettet och finjord med kornstorlekar under 2 mm. I finjorden indelas primärkornen i de tre storleksklasserna sand, silt och lera. Primärkornen sträcker sig från en diameter på mindre än 0,002 mm hos finlera upp till 2 mm hos grovsand. Mellan de här båda finns det många underfraktioner av korn.
Olika kornstorlekar har ett stort inflytande på jordens egenskaper. Ju större beståndsdelarna är, desto högre är vattengenomsläppligheten, genomluftningen och rotgenomträngligheten. Samtidigt minskar vattenhalten och framför allt den vattenhållande förmågan. En sådan jordart kännetecknas av en hög andel grus respektive sand.
Ju mindre kornstorlek, desto större tillgänglig porvolym. Den vattenhållande förmågan och kapaciteten för utbyte av katjoner ökar, varför mer näringsämnen kan lagras. Däremot minskar andelen gas.
En bra vattenhållande förmåga är emellertid inte bara en fördel. Ska en jordart med mycket lera bearbetas under ogynnsamma, våta förhållanden, kan det påverka jordegenskaperna negativt.
Växten kan ta upp enbart sådant vatten som finns till förfogande. Det vattnet betecknas som markvatten och finns i de medelstora porerna.
Det markvatten som finns i finporerna, med en diameter på <0,2 µm, är inte tillgängligt för växterna. Sugspänningen i de här små porerna är för stor, varför växterna inte kan tillgodogöra sig det. Porerna, som är för små för rotsystemet, ökar till antalet på grund av kompressionsskador i jorden.
Regnvatten tas upp av stora och små grovporer med en storlek på >50 µm och 10-50 µm. I de stora grovporerna är vattnet snabbt rörligt och i de små porerna är det långsamt rörligt.